Björketorp – Horred: Nu hoppar vi lite

Sista dagen och ändrade planer. Från början hade vi tänkt lägga i kajakern i Skene och sedan paddla så långt vi hinner. Vi ville dock inte riktigt ta kusin Urbans tid i anspråk så mycket. De hade att göra inför O-ringen, dit de skulle åka nästa dag. Ursprungsplanen byggde på att Urban och hans fru Sofia skulle kunna vara stand by, och komma med kärran när vi ringde och berättade var vi var.

Nu gjorde vi i stället upp att de skulle köra bilen och kärran mellan Björketorp och Horred, och sedan skulle jag bli följebilsförare igen. Resultatet blev att vi kom att hoppa över ett par sträckor. Jag skriver lite om dem som PS på slutet av detta  inlägg. Här vill jag främst berätta om dagens första halva, den där jag var med och paddlade.

Björketorp – Sundholmen

Vi la i kanoterna i en kohage intill Östragårdsvägen (Map/Streetview). Trots att han inte lyckades övertala oss paddla ner till Viskan via Surtan ;-), så visade Urban inga ledsna miner, utan hjälpte till med liv och lust.

Eftersom de behövde två bilar, så kom snart också Sofia till platsen, men då var det mesta jobbet gjort.

Tyvärr hade min kamera inte tagit laddning, så det blev inte så mycket fotat från den här sträckan. Större delen av den var lugn och vi lade märke till var att Viskan var rätt grumlig. Ett resultat av övergödningen trodde jag, men har nu läst att det blir så när det regnat mycket och vattenflödet ökar. Det säger expertisen, med andra ord laxfiskarna, som tydligen diskuterar detta hela tiden.

Viskan är nästan hela vägen omgiven av träd, som tyvärr ibland draperas med plast från böndernas ensilagebalar. An närheten till vägen märks inte mycket, eftersom flodbankarna är rätt höga. Det erbjuds heller inte så många bra platser att stanna, om man nu skulle vilja göra det.

Vi tog oss utan större problem nerför en fors jämte Kattunga. Den inleds med en liten ö, som man bäst tar sig förbi på vänster sida. Jag tog dock höger och fick skuffa lite innan jag kom fram. Forsen hade en del sten, men de borde inte vara något olösligt problem ens vid normalt vattenstånd. För mig var utmaning mest att hålla mig på rätt köl i den strida strömmen.

Den här sträckan flöt Viskan på med ganska så bra fart, men någon mer egentlig forspaddling blev det inte, även om det syns en aning mer vitt vatten på Google maps.

Lyft i Sundholmen

När du passerat under en uppsättning kraftiga elledningar, så är det dags att börja vara uppmärksam. Nu är det bara drygt 300 meter tills det är dags att lyfta (för de allra flesta), förbi forsen vid Sundholmen. Den är mycket stenig, och stenarna är stora. De var heller inte lätta att rekognosera, varken nu eller när jag var ute med bilen ett par veckor tidigare.

Den obotlige optimisten David trodde dock att det fanns en liten farled längst till vänster, som han hade fått försöka sig på om vi inte hade lånade kajaker. Marginalen för fel var dock bara några centimeter, kunde vi enas om.

Till höger på bilden syns en sten, om man tar till vänster om den och håller sig till vänster, nästan intill kanten, så kunde det alltså gå, trodde David.

Hur som helst så lyfte vi. Det saknades markerade upptagsplatser och några riktigt bra sådana hittade vi inte heller. Med viss möda tog jag mig ur kajaken i början av trädgården för Brosäters Bed and Breakfast. Grabbarna tog upp sina lite längre fram, och deras plats var nog bättre. Det viktigaste här var att inte komma så nära forsen att man drogs ned i den mot sin vilja.

Vi lånade i vart fall trädgården för att dra upp våra kanoter.

Jag började ordna med kärrorna och grabbarna gick i förväg och letade efter en iläggsplats. Några helt naturliga gick inte att hitta. Vi kanske borde ha frågat de som jobbade här, de borde nog veta? Men grabbarna hade frågat om vi fick låna en trädgård lite längre ner, så det körde vi på. Vi fick i vart fall dra kanoterna ca 150 meter.

Här drabbades vi av dagens enda regndroppar, men de var få.

Funderar du på att paddla här själv, så kan det vara värt att rekognosera ilägget bättre. Där vi lade i, så var det branta kanter.

Sundholmen – Horred

Dags så för den allra sista sträckan för mig att paddla, den dryga kilometern från Sundholmen till Horred. Själva paddlingen här var ungefär som före lyftet. Det som tillkom var en begynnande hunger, för nu led det mot lunchtid, och lite vemod. Snart skulle det ju vara färdigpaddlat för mig.

Å andra sidan skulle grabbarna då slippa ha mig som bromskloss.

Om vårt upptag kan det sägas två saker:

1. Vi missade en betydligt bättre upptagsplats, strax före Horred. Vill du duplicera vårt upplägg med ett lyft förbi den förmodat tråkiga sträckan mellan Horred och Veddige (se nästa inlägg), så använd den här platsen. Perfekta stränder för upptag finns där, och en liten väg fram till dem.
2. Vår respekt för forsen vid Istorpsvägen var kanske överdriven. Mer om det i ett PS på slutet.

Sofia och Urban hade i vart fall hittat en plats där vi kunde ta upp kajakerna, strax före forsen till höger. Det var tur för oss att de markerat den, för här är strandkanterna annars höga och nästan lodräta. I vart fall så såg vi deras markering och bilen hade de parkerat vid återvinningsstationen bara ett par hundra meter bort, på Vikavägen.

Från början hade vi trott att den skulle kunna parkeras på andra sidan, precis intill Viskan. Det gick dock inte.

Om upptaget kan sägas två saker. Först var det en utmaning att komma intill. Nackdelen med att gå iland på höger sida före forsen, visade sig vara att där strömmade vattnet mycket snabbt. Risk fanns för att dras ner i forsen mot sin vilja.Upptagsplatsen i sig var användbar, och den bästa Urban och Sofia kunde ha hittat enligt vår överenskommelse, men det var en hel del slit att få upp kajakerna för branten.

I vart fall så gick det bra, bara man aktade sig för koskit och brännässlor. Hade David dessutom sett sig för och kört fram och vänt längre in på vägen , så hade det gått som en dans att komma ut med kärran.

Vi struntade i Veselången

Tanken med att lyfta i Horred var att slippa två saker.

1. Veselången. Ok för att det bara är en sjö vid kraftig vårflod numera, men Viskan är här rak, bred och flyter långsamt genom (vad vi antog vara) ett relativt monotont landskap.
2. I Veddige skulle det bli ytterligare lyft, förbi forsar och kraftstationen vid Kullagård. Vår enda rekognosering var dock Google Maps, så detta är en gissning.

Jag tror vi prioriterade rätt, när vi i stället satsade på att komma fram till Åskloster från Veddige, vilket jag berättar om i nästa inlägg.

P.S. Forsen i Horred

Skulle man kunna paddla forsen i Horred?

Jag avskräcktes av att den på kartan såg ut att inledas med en fördämning. Lägg märke till den vita raka kanten som inleder forsen på satellitbilden nedan. Men jag har också markerat med ett magentafärgat kryss var vi tog upp våra kajaker, samt en gul pil utmed vad jag tror är en paddelbar väg.

Det finns två fördelar med vänsterkanten.

1. Det är lättare att ta rätt innan forsen börjar. Här strömmar vattnet inte alls lika snabbt som på höger sida.
2. Själva fallet av den gamla fördämningen är ganska lågt till vänster. Troligen möjligt att klara av.

Hur mycket sten som sedan följer är svårt att bedöma. Jag filmade forsen om någon vill göra en egen bedömning.

P.S. 2 Skene – Björketorp: Info för dig som planerar att paddla sträckan

Vi hoppade alltså över sträckan mellan Skene och Björketorp. Så här beskrevs den på en ännu inte nedsläckt, men gammal webbplats, för en firma som hyr ut kanoter:

Denna sträcka (Skene-Berghem) ner till lägerplatsen vid Berghem bjuder på två forsar som är farbara vid normalt vattenstånd och ett lyft på 300 m vid en kraftstation. — Sträckan (Berghem-Sundholmen) har fyra kortare forsar och ett lyft vid en gammal kraftstation på 200 m.

Eftersom de har en liten annorlunda etappindelning, så har jag försökt lägga pussel ihop med vad jag kan utläsa från denna och andra källor. Enligt webbplatsen vattenkraft.info, så finns det inga kraftverk som är i bruk mellan Skene (Kungsfors) och Veddige (Kullagård). Mellan Björketorp och Sundholmen, så fanns det bara en egentlig fors, när vi paddlade, så de andra tre måste ligga uppströms Björketorp.

Om jag lägger ihop informationen, så blir summan så här:

• Bolaget lägger antagligen i sina kanoter ovanför Kungsfors. Där är lyftet enligt deras beskrivning 300 meter. Någon annan kraftstation hittar jag nämligen inte.
• Ner till Berghem är det två forsar, normal paddelbara. Jag skulle tro att det är vad man ser på den här kartan efter Örbyvägen, och 200 meter därpå.
• Sedan finns det något märkligt vitt vatten som verkar vara ett utlopp från ett reningsverk, nära Hedbovägen. Fortfarande i Skene. Jag vet inte om detta påverkar paddlingen.
• Sedan är det inga fler forsar före Berghem.
• Vid Berghem ansluter Slottsån. Uppströms i den ligger ett kraftverket Hulta, men det påverkar ju inte paddlingen på Viskan. Men det ser vackert ut.
• (Jag skulle tro att den ovan omtalade lägerplatsen är någonstans här.)
• Strax efter Slottsåns anslutning finns det lite vitt vatten, som ser paddelbart ut. (Fors 1 av 4 efter Berghem?)
• Vid Viskalund finns det en fors till. Svårbedömd paddelbarhet om man bara tittar på Google maps. (2 av 4)
• Med start vid bron i Bergvik (Lekvad) finns en fors som syns bra i StreetView. Här finns också rester av en gammal industribyggnad, som är den ovan nämnda ”gamla kraftstationen”, där det blir ett lyft på 200 meter. Men jag tyckte forsen såg paddelbar ut, när vi rekognoserade inför trippen. (Så här beskrivs miljön av Destination Viskan (PDF):  ”I Lekvads naturreservat utanför Berghem forsar Viskan fram genom en ravin. Ån har skurit sig igenom lager av lerjord och skapat branta sluttningar och på vissa ställen kan man se spår av skred.”)
• Innanför Kronogården, mellan Gunntorp och Desarehult, finns en mycket liten fors. Om det ens är värt att kalla en fors. För räkningens skull tar jag med den (3 av 4). Jag kan inte tänka mig att man inta kan paddla den.
• (Den fjärde forsen berättade jag om ovan. Den kom ju efter Björketorp.)

Om forsarna faktiskt är paddelbara, så vore detta en rolig sträcka att paddla, som borde funka bra som dagsetapp. Annars – och med mitt dåliga ben ville vi inte chansa – så är det en lång rad av lyft och indelningen i två dagsetapper låter då klokt.