Kullagård – Åskloster: Vi kom i mål!

Slutspurt! Sista dagen och nog var vi rätt trötta nu, men visst vore det kul att komma fram? Vi satsade därför på att paddla mellan Kullagård (Veddige) och Åskloster. Eller rättare sagt, grabbarna paddlade, jag körde nu följebilen.

Först ville vi hitta en bra plats att lägga i, och det var inte helt enkelt. Vi ville ju slippa lyften runt Kullagårds kraftstation, men var fanns det möjlighet att komma intill med bil och kärra, utan att det var sankmark omkring eller för den delen vertikala branter ner till vattnet. Efter mycket letande, så hittade vi en plats där en sympatisk bonde lät oss låna sin kohage.

Kor betar framför en röd lagård

Dagens maträtt var ravioli, som vi nu äntligen fick sluka med liv och lust. Det dröjde ju en del innan vi hittat platsen. Å andra sidan var vi rätt välförsedda med choklad, så någon svält hann det aldrig bli tal om.

Kullagård verkar vara en plats med en hel del vacker natur, så det kanske kan vara värt att stanna lite längre någon annan gång. Men vi var angelägna om att komma igång med paddlandet efter maten.

Jakobs har klivit i sin kajak intill stranden

Det hade gått att lägga i kanoter från andra stranden också, om man likt laxfiskarna parkerade vid reningsverket. Men det blev längre att bära och hade inte varit något kul ställe att äta på. Nu var de dock på väg.

Davids kajak på väg bort

Åsby (eller var det Kållerado)

Sträckan bjuder på precis en fors, efter gamla bron i Åsby. Med bilen åkte jag i förväg och rekognoserade den. Vid bron stod två laxfiskare, som kunde berätta att nog var forsen paddelbar alltid. Först och främst så hade det kommit en galning och åkt den uppströms i full fart på en vattenskoter för ett par veckor sedan. Med tanke på att där fanns en del sten, så hade han haft en stor portion tur. För det andra så gick nu viskan med 35 kubikmeter per sekund. Mer än dubbelt så mycket som det brukar vara i Juli. Sånt har man koll på, om man är laxfiskare.

Om man paddlar in under brospannet näst längst till höger och sedan håller sig i mitten av högra halvan, så bedömde jag att risken för sten var minst.

Kajakerna paddlas in under en gammal stenbro

Med mitt ännu inte helt återställda ben, så hann jag inte upp på bron för att fota dem på väg ner för forsen. Så här ser den i vart fall ut.

Bred fors med små öar av gamla brospann

Rester av en ännu äldre bro utgör små öar i forsen, men innan man kommer dit, så hade grabbarna lite möda att hålla sig upprätt. Den starka strömmen gjorde det svårstyrt, men roligt. Jakob jämförde det med Kållerado på Liseberg. I vart fall så blev man lika blöt av det skvättande vattnet.

Sjökänsla på väg mot målet

Nu följde de lugnaste kilometerna på hela paddeläventyret. Från Åsbro och framåt, så flyter Viskan lugn och bred.

Viskan är lugn och bred, vass till vänster, lövskog till höger

Här paddlade grabbarna förbi en fiskare som flöt med strömmen i något slags märklig kombination av flotte och fåtölj. Tyvärr fick vi inte honom på bild. Jag såg honom i fjärran när jag mötte grabbarna strax uppströms Nyebro.

Grabbarna mitt på Viskan som är bred, lugn och flyter genom ett öppet landskap

Nyebro

Efter att ha ropat uppmuntrande att de snart skulle vara framme, så slängde jag mig snabbt in i bilen och mötte dem vid Nyebro, mindre än 100 meter från motorvägen (E20).

Slutmålet Åskloster

När man paddlat under E20, så ser man Ringhals (eller är det Värö bruk?). I vart fall är man då nästan framme.

En stor skorsten sticker upp rakt fram. Viskan är bred som en liten sjö.

Jag hastade före grabbarna till gamla E20-bron i Åskloster, för att dirigera dem rätt. Viskan delar sig här i två armar, som ett litet minidelta, och det är bäst upptagsplats i den vänstra, sett ur paddlarens vinkel.

Där finns både brygga och en alldeles perfekt grässtrand, på höger sida intill parkeringen.

David och jakob står trötta intill sina kajaker som dragits upp på land, mellan bilbro och gammal järnvägsbro

Tack Viskan för den här gången

Nu återstod att fira att man kommit fram. Jakob firade rejält.

(Jakob badar)

Därefter blev det att för sista gången packa ihop alla grejer, last koffert och kärra och så åka hem till Herrljunga. För att ta sig genom slussen och ut på Kattegatt lockade inte.

Jag och Jakob står bredvid släpkärran. På den har kajakerna spänts fast.

Tack alla som gjort detta möjligt

Allra sist vill jag rikta ett stort tack till alla som vi fått utnyttja på ett eller annat sätt:

  • Tack Vänersborgs Scoutkår, för billig hyra av kajakerna och annan hjälp. Speciellt Göran T!
  • Tack alla jag fått rådfråga. Borås Turistbyrå ansträngde sig verkligen att hitta information. På Rydboholms Wärdshus fick vi också värdefulla tips.
  • Tack morbror Conny, för lån av filtbeklädda brädor att transportera kajakerna på.
  • Tack kusin Jonas för hjälp med transport första dagen.
  • Tack syster Anna-Lena för transporthjälp, uppmuntran och logi.
  • Tack Anders för goda hamburgare. Bäst av allt dessa dagar var att ditt öga klarade sig så väl!
  • Tack mamma/mormor för transporthjälp.
  • Tack kusin Urban och Sofia, för lammburgare, gemenskap, logi och transporthjälp.
  • Tack syster Bitte och systerdotter Hanna, som räddade mig i nöden i Hökerum, och i övrigt betytt massor den här sommaren!
  • Tack David och Jakob, att ni verkar tycka om er gamla morbror och ville följa med på vårt lilla äventyr. Och låter mig hänga ut er på det här sättet till världens beskådan.
  • Tack till dig som läser detta. Jag hoppas det blir till nytta för någon som planerar liknande paddelturer. Kommentera gärna om du själv har paddlat Viskan eller kan bidra med andra uppgifter till hjälp för den som planerar.

Som alltid, störst tack till Gud som skapat det fantastiska vi fått uppleva!

Mitt bloggande om att paddla på Viskan är härmed fullbordat. Om inga nya uppseendeväckande saker inträffar.

Annonser

3 kommentarer

Filed under paddling

Björketorp – Horred: Nu hoppar vi lite

Sista dagen och ändrade planer. Från början hade vi tänkt lägga i kajakern i Skene och sedan paddla så långt vi hinner. Vi ville dock inte riktigt ta kusin Urbans tid i anspråk så mycket. De hade att göra inför O-ringen, dit de skulle åka nästa dag. Ursprungsplanen byggde på att Urban och hans fru Sofia skulle kunna vara stand by, och komma med kärran när vi ringde och berättade var vi var.

Nu gjorde vi i stället upp att de skulle köra bilen och kärran mellan Björketorp och Horred, och sedan skulle jag bli följebilsförare igen. Resultatet blev att vi kom att hoppa över ett par sträckor. Jag skriver lite om dem som PS på slutet av detta  inlägg. Här vill jag främst berätta om dagens första halva, den där jag var med och paddlade.

Björketorp – Sundholmen

Vi la i kanoterna i en kohage intill Östragårdsvägen (Map/Streetview). Trots att han inte lyckades övertala oss paddla ner till Viskan via Surtan ;-), så visade Urban inga ledsna miner, utan hjälpte till med liv och lust.

Urban och David bär kajaken ner mot vattenkanten

Eftersom de behövde två bilar, så kom snart också Sofia till platsen, men då var det mesta jobbet gjort.

Sofia står i kohagen, med händerna i fickorna

Tyvärr hade min kamera inte tagit laddning, så det blev inte så mycket fotat från den här sträckan. Större delen av den var lugn och vi lade märke till var att Viskan var rätt grumlig. Ett resultat av övergödningen trodde jag, men har nu läst att det blir så när det regnat mycket och vattenflödet ökar. Det säger expertisen, med andra ord laxfiskarna, som tydligen diskuterar detta hela tiden.

Viskan är nästan hela vägen omgiven av träd, som tyvärr ibland draperas med plast från böndernas ensilagebalar. An närheten till vägen märks inte mycket, eftersom flodbankarna är rätt höga. Det erbjuds heller inte så många bra platser att stanna, om man nu skulle vilja göra det.

Vi tog oss utan större problem nerför en fors jämte Kattunga. Den inleds med en liten ö, som man bäst tar sig förbi på vänster sida. Jag tog dock höger och fick skuffa lite innan jag kom fram. Forsen hade en del sten, men de borde inte vara något olösligt problem ens vid normalt vattenstånd. För mig var utmaning mest att hålla mig på rätt köl i den strida strömmen.

Den här sträckan flöt Viskan på med ganska så bra fart, men någon mer egentlig forspaddling blev det inte, även om det syns en aning mer vitt vatten på Google maps.

Lyft i Sundholmen

När du passerat under en uppsättning kraftiga elledningar, så är det dags att börja vara uppmärksam. Nu är det bara drygt 300 meter tills det är dags att lyfta (för de allra flesta), förbi forsen vid Sundholmen. Den är mycket stenig, och stenarna är stora. De var heller inte lätta att rekognosera, varken nu eller när jag var ute med bilen ett par veckor tidigare.

Viskan övergår i en strid fors under en vägbro

Den obotlige optimisten David trodde dock att det fanns en liten farled längst till vänster, som han hade fått försöka sig på om vi inte hade lånade kajaker. Marginalen för fel var dock bara några centimeter, kunde vi enas om.

En sten till vänster i början på forsen med lite plats till vänster att paddla

Till höger på bilden syns en sten, om man tar till vänster om den och håller sig till vänster, nästan intill kanten, så kunde det alltså gå, trodde David.

Hur som helst så lyfte vi. Det saknades markerade upptagsplatser och några riktigt bra sådana hittade vi inte heller. Med viss möda tog jag mig ur kajaken i början av trädgården för Brosäters Bed and Breakfast. Grabbarna tog upp sina lite längre fram, och deras plats var nog bättre. Det viktigaste här var att inte komma så nära forsen att man drogs ned i den mot sin vilja.

Vi lånade i vart fall trädgården för att dra upp våra kanoter.

Kajakerna upplyfta på dragkärrorna i trädgården

Jag började ordna med kärrorna och grabbarna gick i förväg och letade efter en iläggsplats. Några helt naturliga gick inte att hitta. Vi kanske borde ha frågat de som jobbade här, de borde nog veta? Men grabbarna hade frågat om vi fick låna en trädgård lite längre ner, så det körde vi på. Vi fick i vart fall dra kanoterna ca 150 meter.

Här drabbades vi av dagens enda regndroppar, men de var få.

Grabbarna drar sina kajaker utmed en idyllisk väg bland villor

Funderar du på att paddla här själv, så kan det vara värt att rekognosera ilägget bättre. Där vi lade i, så var det branta kanter.

Sundholmen – Horred

Dags så för den allra sista sträckan för mig att paddla, den dryga kilometern från Sundholmen till Horred. Själva paddlingen här var ungefär som före lyftet. Det som tillkom var en begynnande hunger, för nu led det mot lunchtid, och lite vemod. Snart skulle det ju vara färdigpaddlat för mig.

Å andra sidan skulle grabbarna då slippa ha mig som bromskloss.

Om vårt upptag kan det sägas två saker:

  1. Vi missade en betydligt bättre upptagsplats, strax före Horred. Vill du duplicera vårt upplägg med ett lyft förbi den förmodat tråkiga sträckan mellan Horred och Veddige (se nästa inlägg), så använd den här platsen. Perfekta stränder för upptag finns där, och en liten väg fram till dem.
  2. Vår respekt för forsen vid Istorpsvägen var kanske överdriven. Mer om det i ett PS på slutet.

Sofia och Urban hade i vart fall hittat en plats där vi kunde ta upp kajakerna, strax före forsen till höger. Det var tur för oss att de markerat den, för här är strandkanterna annars höga och nästan lodräta. I vart fall så såg vi deras markering och bilen hade de parkerat vid återvinningsstationen bara ett par hundra meter bort, på Vikavägen.

Från början hade vi trott att den skulle kunna parkeras på andra sidan, precis intill Viskan. Det gick dock inte.

Om upptaget kan sägas två saker. Först var det en utmaning att komma intill. Nackdelen med att gå iland på höger sida före forsen, visade sig vara att där strömmade vattnet mycket snabbt. Risk fanns för att dras ner i forsen mot sin vilja.Upptagsplatsen i sig var användbar, och den bästa Urban och Sofia kunde ha hittat enligt vår överenskommelse, men det var en hel del slit att få upp kajakerna för branten.

Jakob och David går på en liten kostig inne bland träden vid kanten av Viskan

I vart fall så gick det bra, bara man aktade sig för koskit och brännässlor. Hade David dessutom sett sig för och kört fram och vänt längre in på vägen , så hade det gått som en dans att komma ut med kärran.

Bilen stär med kärran påkopplad så att den fastnar på grusvägen

Vi struntade i Veselången

Tanken med att lyfta i Horred var att slippa två saker.

  1. Veselången. Ok för att det bara är en sjö vid kraftig vårflod numera, men Viskan är här rak, bred och flyter långsamt genom (vad vi antog vara) ett relativt monotont landskap.
  2. I Veddige skulle det bli ytterligare lyft, förbi forsar och kraftstationen vid Kullagård. Vår enda rekognosering var dock Google Maps, så detta är en gissning.

Jag tror vi prioriterade rätt, när vi i stället satsade på att komma fram till Åskloster från Veddige, vilket jag berättar om i nästa inlägg.

P.S. Forsen i Horred

Skulle man kunna paddla forsen i Horred?

Jag avskräcktes av att den på kartan såg ut att inledas med en fördämning. Lägg märke till den vita raka kanten som inleder forsen på satellitbilden nedan. Men jag har också markerat med ett magentafärgat kryss var vi tog upp våra kajaker, samt en gul pil utmed vad jag tror är en paddelbar väg.

Satellitbild

Det finns två fördelar med vänsterkanten.

  1. Det är lättare att ta rätt innan forsen börjar. Här strömmar vattnet inte alls lika snabbt som på höger sida.
  2. Själva fallet av den gamla fördämningen är ganska lågt till vänster. Troligen möjligt att klara av.

Hur mycket sten som sedan följer är svårt att bedöma. Jag filmade forsen om någon vill göra en egen bedömning.

P.S. 2 Skene – Björketorp: Info för dig som planerar att paddla sträckan

Vi hoppade alltså över sträckan mellan Skene och Björketorp. Så här beskrevs den på en ännu inte nedsläckt, men gammal webbplats, för en firma som hyr ut kanoter:

Denna sträcka (Skene-Berghem) ner till lägerplatsen vid Berghem bjuder på två forsar som är farbara vid normalt vattenstånd och ett lyft på 300 m vid en kraftstation. — Sträckan (Berghem-Sundholmen) har fyra kortare forsar och ett lyft vid en gammal kraftstation på 200 m.

Eftersom de har en liten annorlunda etappindelning, så har jag försökt lägga pussel ihop med vad jag kan utläsa från denna och andra källor. Enligt webbplatsen vattenkraft.info, så finns det inga kraftverk som är i bruk mellan Skene (Kungsfors) och Veddige (Kullagård). Mellan Björketorp och Sundholmen, så fanns det bara en egentlig fors, när vi paddlade, så de andra tre måste ligga uppströms Björketorp.

Om jag lägger ihop informationen, så blir summan så här:

  • Bolaget lägger antagligen i sina kanoter ovanför Kungsfors. Där är lyftet enligt deras beskrivning 300 meter. Någon annan kraftstation hittar jag nämligen inte.
  • Ner till Berghem är det två forsar, normal paddelbara. Jag skulle tro att det är vad man ser på den här kartan efter Örbyvägen, och 200 meter därpå.
  • Sedan finns det något märkligt vitt vatten som verkar vara ett utlopp från ett reningsverk, nära Hedbovägen. Fortfarande i Skene. Jag vet inte om detta påverkar paddlingen.
  • Sedan är det inga fler forsar före Berghem.
  • Vid Berghem ansluter Slottsån. Uppströms i den ligger ett kraftverket Hulta, men det påverkar ju inte paddlingen på Viskan. Men det ser vackert ut.
  • (Jag skulle tro att den ovan omtalade lägerplatsen är någonstans här.)
  • Strax efter Slottsåns anslutning finns det lite vitt vatten, som ser paddelbart ut. (Fors 1 av 4 efter Berghem?)
  • Vid Viskalund finns det en fors till. Svårbedömd paddelbarhet om man bara tittar på Google maps. (2 av 4)
  • Med start vid bron i Bergvik (Lekvad) finns en fors som syns bra i StreetView. Här finns också rester av en gammal industribyggnad, som är den ovan nämnda ”gamla kraftstationen”, där det blir ett lyft på 200 meter. Men jag tyckte forsen såg paddelbar ut, när vi rekognoserade inför trippen. (Så här beskrivs miljön av Destination Viskan (PDF):  ”I Lekvads naturreservat utanför Berghem forsar Viskan fram genom en ravin. Ån har skurit sig igenom lager av lerjord och skapat branta sluttningar och på vissa ställen kan man se spår av skred.”)
  • Innanför Kronogården, mellan Gunntorp och Desarehult, finns en mycket liten fors. Om det ens är värt att kalla en fors. För räkningens skull tar jag med den (3 av 4). Jag kan inte tänka mig att man inta kan paddla den.
  • (Den fjärde forsen berättade jag om ovan. Den kom ju efter Björketorp.)

Om forsarna faktiskt är paddelbara, så vore detta en rolig sträcka att paddla, som borde funka bra som dagsetapp. Annars – och med mitt dåliga ben ville vi inte chansa – så är det en lång rad av lyft och indelningen i två dagsetapper låter då klokt.

 

Lämna en kommentar

Filed under paddling

Rydal – Kinna, en kort lättpaddlad etapp

Tredje dagen, tredje etappen: Nedströms Rydals kraftstation till dämmet ovanför Kinnas första kraftstation, Stämmemad.

(Stigen till iläggsplatsen i Google Streetview.)

Precis efter att vi lagt i kajakerna var det ganska strömt, men långt ifrån någon forspaddling. Sträckan bjöd på en och annan sten under vattenytan, men var i allt väsentligt lättpaddlad.

Det här var också en kort etapp, som vi paddlade på en dryg timma, utan att på något vis förta oss. David ägnade sig till stor del åt att preja sin bror, som dock just här klarar sig undan.

Fören på den blå kajaken på väg att ramma Jakob i sin gula

Men här blev Jakob petad ur kurs. (En viss hämnd infann sig senare.)

Davids blå kajak petar i Jakobs akter, så den går rakt mot kanten

De första kilometerna gick genom jordbrukslandskap, med lite skog i bakgrunden som på bilden ovan. Här fanns en del bryggor och uppdragna småbåtar, men ingen gjorde oss sällskap på vattnet. De sista tre kilometerna omgavs vi mest av skog på vänster sida. Höger sida har åkermark, som inte syns. Flodbankarna är för höga, så det känns som skog på alla sidor.

Här fick jag grabbarna att låta mig paddla förbi dem, så jag kunde ta lite bättre kort.

David och Jakob paddlar på Viskan som omges av lövskog

Strax efter att jag tagit korten ringde telefonen. Systern behövde guidas de sista svängarna till upptagsplatsen. (Leta efter vägskylten ”Stämmemad” på Mor Kerstins väg, stanna bakom den på höger sida.)

Upptag

Jodå, systern och modern hittade och stod beredda att ta emot. Det här kortet tog Anna på Jakob, när han gled mot land.

Jakob glider mot land, jag fotar i bakgrunden

Titta noga på kortet ovan, så ser du att också jag har kameran framme. Så här blev mitt kort.

Jakobs kanot intill land bredvid stor varningsskylt. Anna fotar med sin mobil.

(Man kan se en liten skymt av mamma bakom skylten, böjd över Davids kajak.)

Så fick jag alltså till slut paddlat en hel dag. Träningsvärk i axlarna av paddlingen, i baken av allt hoppande på ett ben, värk i handlederna av kryckorna, stelhet i kroppen överallt. Så känns framgång!

Kajakerna ligger bredvid parkeringen. Jag står intill, med bandagerat ben.

Övernattning i Fotskäl

Enda dagen där jag hade paddlat alla sträckor var nu över. Eller nja. Klockan var ju bara 6, så det var väl inte dags att sova direkt. Logi och frukost, samt lite transporthjälp hade utlovats av kusin Urban, med familj, i Fotskäl. Det var närmaste släktingen. Kajakerna spändes fast på kärran, vi sa tack till mamma/mormor och syster/moster och ställde GPS:en min N9:a på Fotskäl.

Efter dusch och uppfräschning bjöd Urban på grillade lammburgare, med kött från den egna gården, Gångemad.Tyvärr tillät inte mitt ben någon promenad ner till fårhagen. Det får bli en annan gång.

Fast mest underhölls vi av minstingen, världshistoriens mest energiska grabb, Einar. Som bland annat visade sina ”vintage” videospel och Pokemon för en obeskrivligt tålmodig Jakob.

David, Jakob och minstingen Einar i kökssoffan. Storebror intill måttligt road.

Urban gjorde också tappra försök att ändra våra planer till att paddla Surtan, ner från Fotskäl till Viskan. Nu kom våra planer för nästa dag att ändras i alla fall, fast på ett annat sätt. Jag berättar om det i nästa inlägg.

PS Alternativ planering

Låt mig skriva ett litet PS om hur vi inte gjorde, men som någon annan kanske skulle vilja göra.

Skulle du vilja göra ett lyft utan bil förbi Kinnas tre kraftstationer, så blir det ett par kilometer att gå. Under vår rekognosering hade vi hittat en potentiell plats att lägga i kajakerna, men som vår
planering föll sig, så använde vi aldrig det stället.

Så här tror jag alltså att ett lyft skulle kunna gå till.

Ett par kilometer att gå bredvid tre kraftverksdammar

Jag har inte dragit gult streck över gatunamnet på Turbingatan på slutet, så du ska kunna se det. Jag har också markerat hur långt man skulle kunna komma med en följebil.

Skulle du välja att göra det här lyftet, så kan man sedan paddla till kraftverket Kungsfors, precis när man kommit in i  Skene, och strax efter att biflödet Häggån har anslutit. Från början hade vi tänkt lägga i kanoterna precis nedströms Kungsfors vår fjärde och sista dag, men som jag skrev ovan, så blev det ändrade planer. Jag har heller inte tagit reda på exakt var man enklast lägger i kanoterna efter Kungsfors, men arrangörer av kanotturerer skriver att det är så de brukar göra (om jag fatta dem rätt).

PS 2: Trickpaddling i Stämmemad

Som en kuriosa kan jag nämna att den enda fors de riktigt avancerade paddlarna verkar gilla utmed Viskan, är den konstgjorda lekvalsen vid Stämmemad.

Både jag och grabbarna gillar (enklare) forsar, men den här dagen så såg paddlingen alltså mest ut så här.

Närbild på David och Jakob paddlandes med skog i bakgrunden

 

Lämna en kommentar

Filed under paddling

Stillsam paddling från Seglora till Rydal

Torra kläder, fyllda magar, en stunds vila i skön natur och besked att min svåger var på väg till Mölndals sjukhus för ögonoperation, som gav anledning till viss tillförsikt. Dags att fortsätta paddla, med andra ord.

Farväl till Seglora

Jag skrev i förra inlägget att man inte kan rulla kanoter förbi det korta lyftet i Seglora. På bilden nedan, så syns de bara sista metrarna, men innan dess är det upp och ner över stenhällar som gäller.

Grabbarna bär en kajak på en liten stig utmed vattnet

Som synes har jag tagit kortet sittandes ute i vattnet. Med mitt dåliga ben, så kunde jag inte bära några kajaker, och när grabbarna gick att hämta den andra tråcklade jag mig ner i min, hoppade och knuffade mig loss från sandstranden och paddla ut några meter för att skoja med dem. Den högra vaden var fortfarande dubbelt så tjock som den vänstra, men så här dags kunde jag halta mig fram korta sträckor.

Först hade vi gjort upp att bilen skulle möta oss i Rydal, eftersom det lyftet är längre, men med svågern på väg till ögonoperation och mitt ben på bättringsvägen, så bestämde jag mig för att genomföra lyftet och paddla vidare till Kinna.

Vi passerade Seglora kyrka och efter den, så såg vi den sista och ”kulturhistoriskt intressanta” stenbron  i Seglora (Eniros flygbild, Google Streetview). (Jo, jag gillar gamla stenbroar om någon undrar.)

En kajak på väg under vardera brospannet, på en gammal stenbro

Intill bron ligger Seglora campingplats. Där finns det kanoter att hyra, för dem som vill paddla runt främst Seglora. Precis intill bygdegården finns en iläggsplats i form av en liten ränna och brygga. Vi vinkade på en pappa, tillsammans med sina två barn, som höll på att lägga i en kanot. (Eller var han morbror som jag?)

Våtmarker

Efter Seglora kommer en större våtmark. Viskan slingrar sig stilla i stora bågar. Jämfört med fågelvägen paddlar man säkert den dubbla sträckan. Det här var inte den roligaste sträckan, eftersom man mest bara såg hög vass. (Därmed inte sagt att den var tråkig. Det är alltid kul att paddla.)

Kajakerna glider fram på Viskan som här är bred och omgiven av hög vass

Så mycket mer att fota fanns dock inte på sträckan. Om man inte ville ta det extremt lugnt och hitta smådetaljer. Det fotointresset har dock inte grabbarna, så vi paddlade på.

På ett ställe gör Viskan en extra lång båge, som bildar en liten ö. För att du ska slippa paddla det onödigt långa varvet, så har det satts ut en skylt som pekar dig åt vänster. Hur grabbarna tänkte vet jag inte, för de tog först vänster, men började sedan paddla medsols runt ön.

Det kunde ha gett mig 500 meters försprång, men de märkte sitt misstag när de såg mig paddla åt andra hållet bakom dem.

Ett tips: Stora hålsjön

Strax före Rydal, så kan man paddla uppströms någon kilometer till Stora Hålsjön. Där finns det badplatser och lägerplatser, för den som vill övernatta med tält.

Vi fortsatte dock rakt mot Rydal. Nu går Eniro också över till lågupplösta flygbilder, så härifrån och framåt syns detaljer bäst i Google maps.

Lyftet i Rydal

Kraftstation = tvärstopp.

Varningsskylt uppsatt på fördämningsluckan

Fördämningen och rännan till kraftverket syns dessutom utmärkt i Google Streetview. Jag fotade hellre Davids bak(?)

David står framåtböjd över sin kajak som dragits upp halvt på land. Jakob tittar på.

Precis som i Seglora fanns det hör turistinformation till oss paddlare, med information om museum, värdshus, kraftstation, badplatser och naturstigar.

Kajakerna ligger på gräsmatta framför gaveln på ett båtshus där informationstavlor satts upp.

Allt sådant var dock bortkastat på oss idag. Vi åt mellanmål ur medhavd matsäck och genomförde sedan bara lyftet. Jag har ritat en egen karta över hur vi gjorde det, fast så svårt att hitta är det inte. Vi följde de utmärkta markeringarna.

Karta med vägen markerad

Lyftet är drygt 500 meter långt.

Min syster och mamma hade nu lämnat av svågern på sjukhuset, och tog den här vägen upp från Mölndal. Under tiden vi höll på att leta efter rätt väg att flytta kanoterna, så kom de fram och hittade oss. Min (ganska) gamla mamma tyckte det verkade roligt och började dra iväg med Jakobs kajak. Nu fastnade hon inte på bild, men väl (ryggen på) systern, som avlöste henne efter några meter.

Jakob och Anna drar var sin kajak som rullar på en liten kärra

Eftersom det blev så få paddelbilder, får jag väl ta ett par till från lyftet.

Jakob, ANna och David drar var sin kajak på en gångbana

Så här dags var mitt ben faktiskt bra nog, så jag kunde linka fram utan kryckor. Jag höll däremot på att ta fram platsen för upptaget i Kinna på Google maps på min Android-platta, under tiden som de andra drog kajakerna.

Min bil och kärran stod så här långt kvar i Svaneholm. Anna och mamma skulle alltså åka dit, köra tillbaka igen till Kinna och sedan därifrån tillbaka till Borås. Lite åbäkigt blev det för dem alltså.

Sista etappen för dagen, till Kinna, spar jag till nästa inlägg.

Jag avslutar i stället med en bild på Seglora kyrka.

Tegelkyrka ligger i ängslandskap. Viskan i förgrunden.

Lämna en kommentar

Filed under paddling

Svaneholm – Seglora, en härlig etapp

Tredje dagens paddling bjöd på perfekt väder. Solen sken mest hela tiden och inte en droppe regn föll på hela dagen. Själv kände jag mig lite bättre i benet, även om jag inte alls kunde stå på det ännu. Det här kom att bli den enda dag som jag paddlade hela sträckan. Slutmålet var Kinna, men jag delar upp bloggandet efter dagens tre etapper.

Starten i Svaneholm

Vi hade fått tips om två möjliga platser att lägga i kanoterna. Den första ligger ett par hundra meter efter gummifabriken, men den ratade vi av två skäl.

  • Dels hade vi hört att den inte var lika bra.
  • Dels var det lättare att beskriva läget på den andra för min syster, som skulle hämta bilen och kärran och köra den till Kinnaström.

Vi startade bredvid tennisplanen i Svaneholm. (Eniro har åter bästa flygbilden, Men Google Streetview visar platsen som den syns från vägen).

Ilägg tog några extra minuter, för den här dagen gällde det att smörja sig med solskyddsmedel, vilket en av oss missade på sina bara axlar. Innan dagen var slut var de betänkligt röda.

Kajakerna ligger på rad framför en tennisbana. Grabbarna håller på att packa dem.

(Kom ihåg att alla bilder kan ses i högre upplösning om du klickar på dem.)

En av svårigheterna med att paddla Hallands vattendrag, är att de mest hela tiden har höga kanter som gör i och urstigning svårt. Med tanke på mitt ben var vi i extra stort behov av att komma enkelt fram till vattnet. Men här var det inga som helst problem.

Davids blå kajak ligger intill den gräsbevuxna strandkanten

Nu kunde jag linka några steg åt gången, men för säkerhets skull fick kryckan följa med idag också.

Fören på min kajak, med kryckan faststpänd. Grabbarnas kajaker framför mig på Viskan.

En skön sträcka att paddla

Först är det någon kilometer innan man lämnat Svaneholms bebyggelse bakom sig, men därefter går Viskan genom vacker natur eller jordbruksbygd hela vägen till Seglora. Större delen av sträckan är man också hjälpt av en ganska så stark ström. Just när vi paddlade, med extra högt vattenstånd, så var den antagligen extra stark.

Jakob lånade kameran när Viskan gjort sin sista sväng efter Svaneholm och sedan blir ganska så rak hela vägen fram till Viskadalens Folkhögskola. Han tyckte jag borde vara med på några bilder också.

Lars i sin röda kajaken, Viskan är rak framför den.

På bilden ser man också att vi den här dagen hade våra kärror fastsurrade på kajakerna. Vi räknade med två lyft (Seglora och Rydal).

Viskan rinner rakt långt fram. Min rygg och kajak till höger.

Lite äventyrligheter

En del av sträckan här, så går Viskan genom ett naturreservat. Ungefär när det började, så stötte vi på ett väldigt träd som blockerade vad vi först trodde var hela bredden. Just här blev vattnet mycket strömt, nästan som en regelrätt fors. Så trädet hindrade oss att paddla den, vilket skulle ha varit extra kul. (På Eniros flygfoto, så ser man vitt vatten på två ställen, men det är svårt att placera trädet helt exakt i förhållande till det. När vi paddlade, så var vattenståndet högre och inte så värst vitt.)

Min kajak intill det träd som till synes spärrar hela bredden

Strömmen gjorde det också ganska tufft att över huvud taget kolla läget, men David som paddlade först såg en liten strimma av hopp. Längst till vänster gick en grund, S-formad liten vattenslinga runt trädet, nästan som en bäck.

David paddlar in mellan träd och strandkanten där Viskan gör en liten utbuktning till vänster

Men att manövrera kajaken perfekt i den strida strömmen visade sig nästan omöjligt. David fastnade och försökte först en bra stund skuffa sig fram, utan framgång.

Kajkaken fast på tvären. David trycker ifrån med paddeln mot botten.

Det blev ingen annan råd än att blöta fötterna, men även om vattnet var kallt, så var det en varm, solig dag och fin sandig botten.
När David dragit sin tomma kajak runt hindret, så servade han mig och Jakob i så vi slapp kliva ur.

David drar Jakobs kajak med hjälp av handtaget vid fören. Vattnet når honom knappt halvvägs till knäna.

Efter hindret följde roligt, forsande vatten. Men där fanns också en hel del sten. Återigen var det lätt att glida över dem på grund av det höga vattenståndet. Normalt krävs det nog mer jobb att undvika krockar med dem. Den här dagen skrapade jag bara botten lite granna.

Över huvud taget är Viskan rik på sten. Inte bara den här dagen, utan på i stort sett alla sträckor, så kan det när som helst dyka upp stenar i vattnet eller grenar och gamla stolpar från raserade bryggor. Man förstår varför Viskan aldrig blivit en farled för transport- eller fritidsbåtar!

Nära att kapsejsa

Ett hundratal meter längre fram tilltog strömmen på nytt. Och ännu ett träd hade ramlat i Viskan. Men det här trädet blockerade bara till ca 2/3. Man kunde ta sig runt, eller rättare sagt, grabbarna som såg mina bekymmer och började styra åt vänster i tid, kunde det. Jag drogs in i strömmen, och hur frenetiskt jag än paddlade på höger sida, så vägrade kajakeländet att svänga! Frontalkrock med trädstammen följde.

Jag försökte ta tag i den och dra mig åt vänster, bara med resultat att jag höll på att välta åt vänster. Jag hann för min inre syn redan se hur jobbigt det skulle bli att ta vara på mig, vattenfylld kajak och alla grejor, även om de låg i vattentäta påsar. Förtvivlat slog jag dock i paddeln på vänster sida och lyckades häva kapsejsningen, även om relingen hamnat en bra bit under vattenytan. EFtersom dagen var varm paddlade vi utan några kapell, så jag blev ordentligt blöt.

Vilken tur att det var en varm, solig dag.

Vid Viskadalens folkhögskola

Nu tittade solen fram på allvar. Och den mest vältränade av oss, David, passade på att glida bekvämt i solskenet. Att hålla mitt makliga tempo var inte så svårt för honom.PDavid har fötterna utanför kajaken och hälarna i vattnet medan han paddlar

Precis bakom folkhögskolan gled vi under en liten, men vacker stenbro.

Stenbron valv inramar grabbarnas kajaker

Hör finns det skyltar som rekommenderar att man tar upp kanoterna och bär dem runt. På Eniros flygbild ser man vitt vatten, men jag skulle tro att man kan paddla här också vid normalt vattenstånd. Bara man noga passar på stenarna!

Efter folkhögskolan så blir Viskan lugnare, och omges till stor del av höga vass- och gräsbevuxna kanter. Stenbron utgjorde sista chansen att ta rast, men vi höll en hyfsat god fart och behövde inte tänka på något sådant.

David i sin gula kajak, intill vassen vid kanten.

Sträckan i sin helhet, den längsta etappen under dagen, tog ungefär två timmar att paddla.

Seglora

När vi närmade oss Seglora ringde min syster, som skulle flytta följebilen. Akut ögonoperation av min svåger hade beslutats, och han behövde köras till Mölndals lasarett. Kanske krävdes det ändrade planer. Under tiden vi talades vid, så paddlade grabbarna i vart fall ifrån mig.

(Viktigaste saken som hände under dagen: Operationen utfördes med framgång, och synen kommer bli återställd i vart fall till 90 %)

Först går Viskan under en betongbro för gamla 41:an (Varbergsvägen) (Streetview). Men därefter kommer den första av de gamla vackra stenbroarna, som Seglora är berömt för. Bilister som kör över bron ser dock mest asfalt, och den enda goda egenskapen för dem är väl att man kan ta sig till Viared den vägen! Vad vi såg var detta:

Stenbro med tre valv i vacker natur. Grabbarnas kajaker på väg in under den.

Från bron är det mindre än 150 meter till en man måste göra ett lyft. Man hör dånet av forsen i god tid, men det blir ganska strömt när man närmar sig.

För allt i världen, håll till vänster när du närmar dig forsen! Annars hamnar du i den här forsen mot din vilja.
Litet fall inleder en kraftig och stenig fors. Rester av industribyggnader på båda sidor,

Jag skulle bara ge mig på forsen med en extremt stryktålig kanot och ordentlig hjälm. En upptagsplats fanns markerad på vänster sida, där man kunde dra upp kajakerna över en sandbank. Där fanns också en regelrätt informationstavla för turister om byggnader, broar, naturen och annat en turist kan tänkas vilja veta om Seglora.

Sandbank. Bakom en markering av kanotlyft på skylt samt en informationstavla om Seglora

Det kan tilläggas att lyftet här är ganska kort, men man kan inte använda några kärror. Det går över en kulle och stenar.

Men framförallt är det en perfekt rastplats. Vi passade på att äta middag. Jag passade på att byta till torra kläder.

David sitter på en stenhäll med tallrik i handen. Köttbullar i trangiastekpanna i förgrunden.

2 kommentarer

Filed under paddling

En afton i Rydboholm (vem drog ur proppen?)

Andra paddeldagen förde oss alltså till Rydboholm. Där tog vi in på Wärdshuset, vilket var en angenäm upplevelse. Där finns café, restaurang och Bed and Breakfast. För att vara det sistnämnda, så var servicen och standarden god.

Grabbarna åt oxhjärpar och jag fick en gigantisk portion grekisk sallad.

En stor tallrik sallad, med bl a fetaost, oliver och peperoni

Av personalen fick vi ett värdefullt tips om var vi kunde lägga i kajakerna nästa morgon, så efter att vi duschat och ätit, så gav vi oss ut att kolla tipset. Det visade sig vara ett bra tips! (Se nästa inlägg.)

På väg in i Svaneholm, så såg David, vars passion är klättring, att vid infarten till Svaneholm finns det fantastiska klätterklippor. Vad jag hört är de bättre än de mer kända klätterklipporna i Seglora. Kanske kommer grabbarna återvända för klättringens skull?

Vem drog ur proppen?

Nu hade vi ett par timmar kvar att fördriva innan det blev sovdags. Från bilen såg vi visserligen blå får och konstiga statyer av björnar (Buddy Bears). Tydligen är bådadera uttryck för fantastisk konst och har invigts under pompa och ståt. Något som finns på Youtube. (Invigning av fåren. Invigning av björnarna.) För oss som inte hört talas om detta innan, kändes det mer konstigt än konstnärligt.

Jag hade hört att den konstgjorda sjön Storsjön var nästan torrlagd. Det vore kanske något att se? (Eniro) Och lite fascinerande var det allt, även om vi inte såg de gamla torpen, vars grunder normalt ligger 10 meter under vattenytan.

Morän i sjökanten som normalt ligger under vatten

För alla icke-boråsare kan jag berätta att Storsjön är ett extra vattenmagasin för kraftverket i Viskafors. Den skapades genom att man dämde upp och på så vis slog ihop flera små sjöar till en större. Bönderna vars mark lades under vatten fick helt sonika flytta på sig! En utloppstunnel sprängdes genom berget och det var för sin tid avancerad ingenjörskonst.

Om detta, jättegrytor och annat sevärt i området och hur det idag är ett rekreationsområde med bad, fiske och motionsspår, kan man läsa i en broschyr från Borås stad (PDF).

Som gammal Viaredsbo har jag dessutom en relation till Bosjön, vars vatten hamnar i Storsjön. Och inte är det ofta man får se sådant här:

En flytbrygga och båtar ligger på torr mark, flera meter ovanför den sänkta sjöytan.

Nu måste i vart fall underhåll göras av dammluckorna, vilket upprört naturvänner. Tömningen har rapporterats i de stora rikstäckande dagstidningarna och kvällstidningarna, så resultatet blev mer besök än vanligt. Jag skulle dock gissa att vi missade det allra lägsta vattenståndet och att sjön nu sakta håller på att fyllas igen.

Västnytts reportage visar mer detaljer, för den som vill se husgrunderna och höra historien.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Osdal – Rydboholm = motvind

Andra sträckan, andra dagen. Grabbarna får nu paddla vidare på egen hand. (Förstora bilden, så ser du dem.)

Kanoterna lämnar Osdals bro bakom sig, Viskan är nu 20 meter bred

Till skillnad från mig, så tog de inga kort förrän jag uppmanade dem mot slutet, så den här sträckan är ganska odokumenterad. Å andra sidan är det inte så mycket speciellt att se utmed vägen, om man inte räknar varningsskyltar för att man passerar genom skjutbanor och andra rester från tiden då Borås hade ett regemente.

Tydligen tillhör området fortfarande försvarsmakten, för i princip varenda väg hade kvar sina skyltar där obehörig trafik förbjöds. Eftersom jag inte bott i Borås på snart 20 år och inte rört mig i området på minst 25, så blev jag rätt överraskad av att det fortfarande var militärt. Eller har bara ingen orkat ta ner skyltarna?

Paddlingen på sträckan bjöd bara på en enda utmaning, i form av stark motvind. Eftersom Viskan här vidgas till ganska många sjöar, så fanns det inget som hindrade vinden, utan den tog tag i kajakerna och paddlarna med full kraft.

Mina äventyr i följebilen

Jag tänkte möta grabbarna på broarna som korsar Viskan för att ta kort och filma, först vid Bråt. Men jag körde bara på vägspärrar från alla håll. Eftersom jag körde med kärra och kanske inte skulle kunna vända om vägen abrubt spärrades, så utmanade jag inte ödet till en början, utan respekterade skyltarna.

Varken Googles kartor, eller de som finns i min Nokia N9, kunde tala om ifall vägarna var spärrade. Så nu testade jag allt som såg ut att ta mig fram till Viskan, först från nordväst (gamla Varbergsvägen). Vägen fram till nästa bro var också förbjuden. Det fanns ställen där man kunde ha stannat till och gått till stranden av Viskan, men jag var fixerad på broarna.

Jag körde nu hela vägen ner till Rydboholm och tyckte att det fanns gott om vägar fram ifrån andra sidan. Men efter svängen vid den på Eniros flygbild visade men i verkligheten numera rivna gården Höjden, så stod en lastbil och lastade timmer. Tvärstopp.

Jag körde ut till den nya riksväg 41 för att ta mig ner mot Guttasjön via någon av de vägar som går från den, enligt kartorna på surfplattan. Alla var avstängda. Den sista såg ut att vara möjlig att köra, och trots att jag nu var så långt upp mot Borås att jag troligen skulle komma försent till broarna i alla fall, så chansade jag.

Efter 50 meter tog det stopp. En låst grind över vägen och ingen plats att vända med kärran.

Jag backade ner den till R41, men kunde inte backa ut och vända, eftersom varenda Boråsare var på väg att fira semester i Varberg… Jag fick koppla loss kärran och på ett ben hoppa runt den, sedan vända bilen och koppla på den igen. Fortfarande på ett ben. Livet har sina små utmaningar.

Utsiktsplats från Sörryavägen? Nej, men bra upptagsplats kanske

Nu åkte jag in på Sörryavägen. Kanske kunde jag nå Viskan från den? Eftersom jag ville möta grabbarna så långt uppströms som möjligt åkte jag först längst in på den och fortsatte (dumdristigt) där den övergick till att bli en skogsväg. Gräset slickade bilens undersida och gav ett rasslande ljud ifrån sig. Men jag räknade med att bonden också behövde vända med vagn någonstans, så att jag skulle klara mig.

Men någon bra utblick över Viskan kunde man inte få ifrån det hållet. Tillbaka mot Rydboholm.

Nu hade klockan gått och jag trodde att grabbarna skulle vara framme snart vid Rydboholms Kyrka, som var etappmålet. Trots att jag lokaliserat alla kraftverk utmed Viskan, så missade vi dammen före Rydboholm. (Det är en damm för vattenförsörjning av samhället, inte ett kraftverk.)

På Google maps är området kolsvart. Skulle det bli något lyft där? Troligen inte skrev jag i mina anteckningar, och ingen jag pratade med innan vi gav oss iväg varnade oss heller. Hade jag kollat med Eniro, så ser man däremot dammen glasklart. Ibland är Eniros kartor bättre än Googles, ibland är de sämre. Skillnaden kan vara ganska drastisk.

Det går en väg fram till dammen och den borde vi utnyttjat för att göra ett enklare lyft. Kanske från gården som ligger precis intill. Om du som läser detta själv planerar en paddeltur lik vår, så kolla upp det.

Lyftet förbi dammen

Hur som helst, så spärrade dammen vägen.

Betongbarriär tvärs över Viskan, med vattenintag.

Nu gjorde grabbarna ett krångligt lyft. Jag stod med mitt onda ben nere vid kyrkan och väntade. Jag visste ju att de bara hade 200 meter kvar, men oj vad det dröjde.

Jakob står vid kajaken som börjat lyftas upp på en slags betongbrygga med staket

Först lyfte de kajakerna över staketet på bilden ovan, därefter (ignorerande en och annan varningsskylt) bar de kanoterna till andra sidan, nerför sluttning och ut till en stenig strand. Jag orkade inte vänta, utan fick av en kyrkvaktmästare tips om att det gick en stig upp till dammen. Med mina kryckor linkade jag upp på den och mötte dem precis när de skulle lägga ut igen för att paddla de sista 200 metrarna.

David kliver i sin kajak vilket kräver viss akrobatik

Om du vill beskåda den möda de hade, så filmade jag Jakob. Det är ingen actionrulle direkt…

Lessons learned

För framtiden, om du vill paddla Viskan, så vill jag skicka med följande tips:

  • Ska du hoppa över någon sträcka, så är det här en bra kandidat. Det är alltid kul att paddla, men andra sträckor var roligare.
  • Om du paddlar sträckan och vill komma fram med en följebil, kolla upp noga först var du kan komma intill och inte. En cykeltur runt Bråt kan gissningsvis ge värdefulla tips.
  • De 200 metrarna mellan damm och den gamla fabriken (och kraftstationen) efter kyrkan (streetview) är knappast värda omaket att paddla. Antingen tar ni upp till följebil på Sörryavägen, eller så bär ni kanoterna på stigen fram till kyrkan. Tyvärr är det för smal för kanotkärror. Å andra sidan kan ni stanna halvvägs och laga mat vid grillplatsen som ligger utmed stigen.

Långlyft

Efter att vi tagit upp kajakerna vid Rydboholms kyrka, så gjorde vi ett längre lyft. De närmaste kilometerna har nämligen flera dammar och andra lyft. Det finns en fors mellan Rydboholm och Viskafors, men den ska knappast stoppa någon, inte ens vid lågt vatten. Men däremot finns dessa:

  • Kraftstationen i Rydboholm. (Eniro)
  • Fördäming i Viskafors, som inte verkar ha bra platser för att lyfta och lägga i kanoter. (Eniro)
  • Kraftstationen i Viskafors, Viskans kraftfullaste och med störst fallhöjd. Här verkar det inte heller finnas några bra platser för att lägga i kanoterna. (Eniro)
  • En ström strax efter Viskafors, med mycket sten. (Eniro) Den skulle kanske kunna paddlas vid högt vattenstånd eller med mycket oöm kanot.
  • Den gamla gummifabriken i Svaneholm. (Eniro)

Det finns också någon fors längre fram i Svaneholm som kanske kunde spökat vid lågt vatten. Men eftersom vi fick tips om en bra iläggningsplats nedanför den, så är förblev den otestad. Jag har hört att andra klarat den enkelt, dock. Nu är vi dock framme vid nästa dags paddeltur, vilket får bli ämnet för några kommande inlägg.

Fast nästa inlägg kommer handla om vårt natthärbärge i Rydboholm och en tur till den torrlagda Storsjön.

Lämna en kommentar

Filed under paddling